I april 2010 var jag på Apple Store i New York och grabbade en av de första iPads. I år är jag tillbaka i USA och kollar Apple Watch. Blir den nästa stora grej?
Och vad trodde vi egentligen om iPad, då för fem år sedan?
Nu släpps Apple Watch, och de första kunderna kan hämta sina beställda klockor.
För fem år sedan var jag en av de första att lägga vantarna på en iPad - när de släpptes i Apple Store i New York. I år är jag tillbaka i New York och kollar Apple Watch i Apple Store.
Det är skillnad, på flera sätt. För fem år sedan var det total hullaballo: butiken fick sin leverans med iPads bara minuter innan man öppnade på premiärdagen, personalen studsade fram, tjoade och gjorde high-five till varandra. Man anar en maniskt perfektionistisk Steve Jobs’ inflytande för den lanseringen. Nu finns klockorna i butiken, man kan promenera in och kolla och pilla på dem, lägga en beställning och hämta senare. Lite mer medelålders, mer välordnat.
En annan skillnad är att det var 98 % män som köade för iPads. Nu är det påtagligt många kvinnor som skruvar och kollar på de utställda klockorna.
En miljon klockor har förbeställts. Men är Apple Watch verkligen the next big thing? Pressen och recenserar och spekulerar.
Samma frågor ställdes om iPad för fem år sedan. Vad tänkte jag själv då när jag fick den första plattan i handen?
SCENBYTE: På Mobys te-shop på Lower East Side står den bulkiga kassaapparaten undanstoppad i ett hörn. När jag nu ska betala för min lunch knackar flickan bakom disken in mitt köp på en iPad på ett litet stativ och drar mitt kort i den lilla kortläsaren som sitter inpluggad i ingången. Så snurrar hon kvickt skärmen mot mig så jag kan signera med fingret.
Och på bagaeförvaringen strax intill (tips för New York-resenärer) var det samma (där satt kortläsaren elegant i själva stativets fot). Och så ser det ut på allt fler affärer i NY. Snabbt och enkelt (eftersom det är USA, ingen PIN-kod att knappa in.)
Att iPads skulle ersätta just kassaapparater var inget jag eller någon annan förutsåg då, 2010. Men jag prickade i alla fall in principen bakom – en av de saker som gör plattor så smarta:
Det är mycket enklare att dela upplevelsen på den (jämfört med till exempel en iPhone). Det är också enklare än med en traditionell laptop. Man kan skicka den emellan sig, och då är det bara ytterligare en fördel att slippa ett tangentbord som tar plats.
Jag tror alltså att iPad kan bli en socialare apparat. Den kommer att passa för tillfällen där man har direkta mänskliga möten, direkt mänsklig interaktion, som kan ges digitalt stöd.
Just som i tebutiken. Men vi ser samma sak på andra ställen: till exempel i vården, där läkaren kan visa resultat från testerna för patienten i sjukhussängen på plattan som hen bär med sig.
En annan sak jag såg för fem år sedan var ett spännande nytt design-manér på iPaden:
En spaning är ju att fler och fler digitala produkter nu får en grafisk design som imiterar verkligheten. iPad-kalendern är som en bok på skärmen, med pärm i läder, bindning i mitten och sidor som rör sig som papperssidor. E-böckerna ställs i en bokhylla av ådrat trä.
Jo hej, den trenden överlevde ju däremot inte så många år. Skeumorphisk designär dödare än en kråka skjuten igår.
Men Apple Watch’s gränssnitt är förstås flat design. Och ... det är så snyggt! Jag var faktiskt inte särskild imponerad av själva klockan när jag såg den först. Den avrundade rektangeln är fortfarande tråkig, tycker jag. Men när jag fått pilla på den ... oj, presentationen av information är en dröm! Tydlig, lättläst text. Skarpa, färgstarka symboler.
När jag skruvar på den vill jag omedelbart ha en. Fast jag behöver den inte. Jag räknar inte steg och hjärtslag. Jag behöver inte ha fler notifieringar för mejl eller flashar från kvällstidningarna eller iBeacon-reklam mot handleden i mitt liv. Och jag blir mer och mer irriterad på de allt fler ting som måste laddas, och som laddat ur sig när man mest behöver dem.
Men: precis som för iPad är det uppenbart att det här bara är början. Om några år kommer vi att göra helt oväntade, praktiska och spännande saker med prylen på våra handleder.
Framför allt betalningsfunktionen Apple Pay verkar vara fantastisk. Bläddra fram ett kreditkort på skärmen. två tryck på knappen, klart. (Fast apropå skeumorfism: kreditkorten ser verkligen ut som små fysiska kreditkort på skärmen…)
Åsikterna går isär om när Apple Pay kan bli verklighet i Sverige. Några experter på betalningar jag frågat är skeptiska: den är för hårt knuten till den amerikanska infrastrukturen, menar de. Andra säger att de redan nu kan ta emot betalningar. Vi får väl se.
Som sagt: många såg inte vitsen med iPad för fem år sedan. Jag skrev så här, och jag tycker det har hållit bra:
Kommer iPaden att erövra världen? Jorå. Och den kommer framför allt att få otaliga efterföljare, som kommer att utveckla konceptet ännu mer (precis som iPhone gav alla mobiltillverkare en spark i baken).
Vi kommer att få se lättare plattor, mittemellanstora plattor, plattor för spel och lek, och plattor för arbete.
Så hur blir det då med Apple Watch?
Jag har provat Fitbits och andra wearables, utan att bli ett dugg attraherad. Men Apple har nog grejat det. Om inte så länge kommer det att sitta digitala manicker på var och varannans handled. Till vad? Det får vi se.