När Hillary Clinton använde sin privata mejl för att det var "more convenient" bekvämare eller enklare är det värt att påminna om att vår egen Carl Bildt gjorde precis samma sak.
Regeringskansliets mejl är lite för omständlig och krånglig, förklarade Bildt för Aftonbladet 2012. Han försäkrade att det inte var ett problem, trots att dokument om till exempel Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien också gått via inofficiella mejlkanaler. Anonyma UD-anställda bekräftade att "Hotmail är det enda som funkar" i vissa lägen.
Miljoner andra gör förmodligen i princip detsamma: använder bättre alternativ till jobbets krångliga system. Som till exempel att lagra dokument i Dropbox, och inte i jobbets Sharepoint-lösning. Eller bestämmer tid för möten via Doodle i stället för med jobbets kalender (som man inte fått någon utbildning i). Och fenomenet är säkerligen större än BYOD (Bring Your Own Device), eftersom man kan göra det i smyg, och det dessutom ofta är gratis.
Det engelska ordet för detta är SUNCS – Secretly Using Non-Corporate Software.
Jag skrev om det borta på den engelska bloggen Stupidsystem för drygt ett år sedan: Who SUNCS at your office? Probably everyone.
Vad det egentligen handlar om är enkelt: du har rätt att kräva samma grad av användbarhet, samma behagliga användarupplevelse av dina system på jobbet, som dina privata system ger dig.
Det finns förstås en engelsk term för det här också: även professionella system ska ha "consumer-grade" usability – och det är det som vi på InUse jobbar med som ledstjärna.